Naturen bjuder in oss och du och jag får vara med. Att bli äldre är att bli bättre och bättre på att njuta. Idag har jag njutit ända sedan jag vaknade. Valborgsmässoafton, årets bästa dag! Den dag då livet, det vackra, sköra livet kommer åter. Ljuset, solen, värmen, blommorna – allt det som vi väntat så på är plötsligt här. Överrumplar oss kalendernördar, slår undan benen på all vår planering och bara säger: skit i dina deadlines, skit i alla måsten. Kom ut, upplev, känn. Hur det rycker i roten – så sa en av min mans kamrater.
Och precis som med barnen så går tiden så fort – om du vill fånga den här stunden, känna vårsolens första strålar, se klorofyllgrönskan, gör det idag! Imorgon står du på verandan och skrapar ned resterna av kräftskalen i sophinken. Det går inte att skjuta upp att njuta, gör som hästarna i reklamen, ut på grönbete, fånga dagen nu!
Hur märker man att våren är här?
När tussilagosolarna lyser i gräset?
När a-lagarna finner sin plats på parkbänken?
När ungarna far runt på skolgården och geggar ner sig så att torkskåpen är fulla av galonbyxor. Vinteroverallerna är sen länge instoppade i garderoberna, nu är det springskor på och färglada vårstassen som gäller?
Den första fotbollsmatchen utomhus med pirriga grabbar och tjejer som tindrar av förväntan?
Eller kanske första grillningen hos vårystra grannar som springer över med tetravinet i högsta hugg och ropar: kom över, det är vår!!
När kommer våren till dig?
För mig är våren att vakna. Från ett zombieliv i mörkret, insnöad, översnöad, genomfrusen, övertrött – ja, rent av dödstrött på en skala av färg som sträcker sig från svart till grått.
I det sköra vårljuset ser jag saker. De skitiga köksfönstren, ja, de är kvar sen i fjol. Den bortsprungna spaden tittar fram under snödrivan. Grannarna som jag ju visste bodde här intill, tittar fram ur idét för att röja i trädgården, och jag hejar glatt – för det är en glädje att kunna se varandra, heja på varandra, byta några ord över häcken. Att se och bli sedd. Och jag ser dig min älskling, hur snygg du är i din blå overall. Jag hade glömt hur du såg ut, jag såg dig knappt i det förbannade vintermörkret. Och jag ser att du ser mig, jag ser också bättre ut nu. Visserligen med iprenfärgad hud – men med solbrillorna på och alldeles stum av glädje över att än en gång få möta våren.
Se dig omkring
Om det är nånting som jag önskar mig ikväll, så är det att vi skulle bli bättre på att se varandra – och tala om vad vi ser hos varandra. Till vännen, polaren, grannen, kompisen, barnen, mannen eller kvinnan du lever med. Alla de människor som finns i ditt liv – och är ditt liv. Bjud på ditt hjärta, det är inte så svårt men det är ju precis det vi längtar efter. Orden som håller oss varma, ger oss glöd och inte aska.
Se barnen
Jag tänker också på att det är bra om vi har särskilda ögon för barnen. De är ju vår framtid, brukar det så fint heta. Men de är också vår nutid, de lever här och nu i möjligheternas Örebro – och det är vi som är deras vuxna, de gör som vi gör – och de känner om vi ser dem och delar tiden med dem. Lirar en stund på planen, spelar det där spelet eller bara lyssnar på vad de har att säga. Vi kan engagera oss som föräldrar på gatan där vi bor – eller i vilken förening som helst. Gårdsverksamheten, fotbollen eller andra aktiviteter som vi vill starta upp – allting börjar med en bra idé, även här i Örebro. Och tid har vi alla – 24 timmar per dygn – det är faktiskt den enda resursen som är rättvist fördelad. Det är väl mer vilka tankar vi tänker om tiden som är problemet – och att vi kanske tror att allt måste göras på samma gång.
Länge leve våren
Men idag är det Valborgsmässoafton – och då lämnar vi stressen i tvättstugan och stänger dörren. Våren är här! Jag säger som sonen alltid har sagt ”Jag är pigg” för våren och ljuset och blommorna och fåglarna fyller mig med nytt liv. Det är vår i Örebro, det är vårt Örebro, och därför mina vänner vill jag utbringa ett fyrfaldigt hurra för våren!